På Island förbereder Vänsterpartiet – de gröna, det mest vänsterorienterade partiet i den isländska riksdagen, Alltinget, ett riskfyllt drag efter ett nedslående valresultat. Efter att ha fått enbart 17 procent av rösterna i det senaste valet i jämförelse med de 30 procent de fick i opinionsmätningarna några veckor innan förhandlar nu Vänsterpartiet – de gröna med de traditionella regeringspartierna, det konservativa Självständighetspartiet och liberala Framstegspartiet i syfte att bilda regering med riksdagsmajoritet.
Den officiella förklaringen partierna ger för ett samarbete mellan ytterkanterna i den isländska politiken är att det skulle skapa stabilitet efter en lång politisk kris sedan kollapsen av den isländska finanssektorn 2008. Som följd av de centrala finansinstitutionernas konkurs förlorade de traditionella partierna mycket av sin legitimitet, först den traditionella högern som sågs som ansvarig för krisen, sedan den traditionella vänstern efter sin misslyckade regeringstid 2009-2013. Det minskade förtroende för de traditionella partierna skapade ett tomrum som fylldes av Bästa Partiet som styrde Reykjavik från 2010-2014 och Piratpartiet, det största partiet i Alltinget sedan deras genomslag 2013. Piratpartiet kännetecknas vid deras vilja att se över det politiska systemet: ett mer ärligt politiskt klimat, ökad öppenhet och mera direkt demokrati – utan en ny vision för samhället i övrigt.
Vad de tre partierna som önskar forma regering har gemensamt och som skiljer de från dessa senare populistiska partier, Bästa Partiet och Piratpartiet, är att de har traditioner och en lång historia. De vill nu alltså forma regering utifrån sina gemensamma konservatism med målet att avsluta den period i politiken som krisen 2008 öppnade. I själva verket menar kommentatorer till vänster att denna är konservatism består i frågan om jordbrukspolitiken: stort ekonomiskt stöd till bönder och det kontroversiella kvotsystemet kring fiske, som skyddar privat kontroll över fiskerättigheter. Partiet kritiseras också för deras vilja att bevara den isländska kronan och opposition mot EU. Med fara för att förenkla, framstår en möjlig koalition mellan de tre partierna som att den traditionella dikotomin mellan vänster eller höger ersätts med protektionism eller nyliberalism.
Det är dock fortfarande oklart varför detta samarbete framstår som gynnsamt för Vänsterpartiet – de gröna som är partiet längst till vänster i Alltinget. Deras krav verkar ytterst blygsamma jämfört med riskerna. Deras slagord under valet var ”gerum betur” (gör det bättre). Orsakerna bakom viljan att samarbete verkar vara att det efter flera års politisk kris, med tre val på fyra år, finns behov av fred mellan tidigare motståndare. Detta i syfte att genomföra några reformer för att skydda och utveckla samhällets infrastruktur som är i behov av upprustning efter den spektakulära ekonomiska tillväxten sedan krisen (BNP växte med 7 procent förra året). Ledarna för Vänsterpartiet – de gröna anser att detta är en historisk chans för dem, som traditionellt har suttit i opposition, då de nu kan infria sina vallöften. De följer också en utbredd vilja för politiker att bryta ställningskriget som har polariserat den politiska debatten. Dock leder detta till ilska i de egna leden, vilket har setts i sociala medier där medlemmarna anser att Framstegspartiets och Självständighetspartiets korruption orsakade både den politiska och den ekonomiska krisen. För partiets väljare är det principiellt fel att samarbeta med dessa partier enbart för att få en mer inflytelserik position. Det finns också risk för att partiet kommer splittras då två av deras elva rikdsagsledamöter redan har röstat mot förhandlingarna. Och även om de skulle lyckas hålla ihop partiet kommer de troligtvis förlora i nästa val.
Om förhandlingarna leder till en vänster-mitten-höger regering, vilket framstår som mer och mer sannolikt framstår chansen för en förflyttning mot vänster i den isländska politiken som ytterst osannolik. Dock sätter Alliansen, arvtagaren till Islands traditionella socialdemokrater, press på Vänsterpartiet – de gröna genom att erbjuda ett samarbete kring en mitten-vänster regering. Om Vänsterpartiet – de gröna inte ger med sig, och de har hittills inte indikerat något stöd för en sådan lösning, kan en bara hoppas att deras kapitulation inför Framstegspartiet och Självständighetspartiet kommer trigga en förnyelse i vänstern.
/Tryggvi Örn Ulfsson – Reykjavik översatt av Konkret Redaktionen
Relaterade artiklar
Pengaregn över storbolagen
2 april 2020
Så blir det nya Sverige
22 januari 2019