≡

Neapel i motsatt riktning

18 november 2017 - Uppdaterad 18 november 2017, 16:03

Igår började en tre dagar lång diskussion om hur det går att möta de ekonomiska klyftor och motsättningar vi ser växa i våra städer. Om vilka som blivit konsekvenserna av den stadsstyrning vi har idag, där ekonomiska kriser skapat krig, fascism samt social och miljömässig förödelse men också om vilka alternativ som nu växer fram runt om i världen.

I helgen, mellan fredag och söndag, träffas deltagare från olika länder under rubriken “Commons and cities“ (städer och allmänningar). Mötet äger rum i Neapel i Italien och tanken är att diskutera hur städer kan bli mer tillgängliga; ekonomiskt och socialt, för alla människor i samhället. Det är plattformen Napoli direzione opposta (som översätts till Neapel i motsatt riktning) som bjudit in grupper från hela Europa samt bland annat Rojava och USA.

Konkret pratar med Julia Lindblom från Stockholm som bosatt sig i Neapel. Hon har under de senaste åren varit aktiv i olika sociala rörelser i Italien men är nu med i Napoli direzione opposta. Lindblom menar att behovet av att träffas och prata om de här sakerna säger mycket om vår samtid, i synnerhet den inhägnade, otillgängliga staden. Men också om mer konkreta saker, såsom fattigdomen och hemlösheten i städerna, samt kriminaliseringen och exkluderingen av vissa grupper. Samtidigt, menar hon, visar det också på den starka sociala motmakt som finns i städerna och som mötet är tänkt att koppla samman.

– Det handlar om människor som organiserat sig för att skapa inkluderande och sociala rum i syfte att på sikt socialt omforma städerna i sin helhet. Idag blir det viktigt att prata om allmänningar – om så kallade bene comune – om hur vi kan skapa materiella förutsättningar för ett kollektivt resursförvaltande, säger Julia Lindblom.

Hon menar att vi måste tänka nytt och gå bortom idéen om det privata och det som vi ofta tänker som dess motsats, det offentliga. Vilket just den syditalienska staden Neapel är en illustration av.

– I Neapel har man till viss del lyckats med detta, där en självorganiserad rörelse trätt in för att möta sociala behov när de statliga institutionerna misslyckats, och det har också gett eko i stadshuset. De självorganiserande allmänningarna – ofta före detta kommunala byggnader som ockuperats – har i Neapel också erkänts juridiskt.

Julia Lindblom, som också har varit aktiv i Stockholm, menar att det handlar om att helt och hållet omforma demokratin och det politiska beslutsfattandet så att människor i bostadsområden och kvarter ska kunna delta, se till att politik inte längre ska diskuteras i slutna rum. Hon hoppas att helgens möte öppnar upp för en vidare diskussioner samt visar att de erfarenheter som finns inte är isolerade från varandra.

– Mötet handlar inte om om att lyfta enskilda erfarenheter från städer – utan om att öppna upp en diskussion för hur vi kan skapa en social motmakt till vad vi ser idag. I det ryms också diskussioner om arbete och om vad en social strejk innebär, säger Julia Lindblom.

Hon tycker kopplingarna till vad som händer i Sverige idag finns där, med Ung i Sveriges engagemang, kampen mot renovräkningar runt om i Sverige samt vårdfrågan.

– Det blir också relevant i en svensk kontext; där vi ser hur människor organiserar sig för att rädda BB-kliniken i Sollefteå från att stängas ner, eller organiserar sig för att stoppa utförsäljningen av allmännyttan. Men då krävs också organisering – bortom gränserna, säger Julia Lindblom till Konkret.

Mötet går att följa via facebook.