≡

Det katalanska valets labyrint

8 december 2017 - Uppdaterad 9 februari 2018, 22:06

Det lutar åt att de olika vänsterpartierna kommer att utgöra en majoritet i Kataloniens nästa parlament. Partiernas olika syn på självständighetsfrågan kan dock göra det svårt för dem att bilda den regering som skulle ha brutit med åtstramningspolitiken.

Den 4 december 2017 inleddes kampanjerna inför parlamentsvalet i Katalonien, som kommer att hållas den 21 december. Vid det evenemang som inledde partiet Esquerra Republicana de Catalunyas kampanj (ERC, ett självständighetsparti med mitten-vänsterideologi som har det största stödet i valundersökningarna) framträdde Kataloniens tidigare justitieminister Carles Mundó, som nyligen frigivits från häktet. Han har varit fängslad i en månad anklagad för att ha undandragit offentliga medel, samt för att vara skyldig till uppror och uppvigling i samband med den självständighetsomröstning som hölls den 1 oktober. Folkomröstningen, som förklarades som icke konstitutionsenlig av den spanska konstitutionsdomstolen, blev som bekant brutalt nedslagen av spansk polis.

Denna ovanliga valkampanj inleds med att flera kandidater antingen är häktade eller har lämnat landet. De tidigare ministrarna i den katalanska regeringen, Oriol Junqueras och Joaquim Font, samt ordförandena i två självständighetsorganisationer, Jordi Cuixart och Jordi Sànchez, sitter alla kvar i häkte. Samtidigt befinner sig den före detta katalanske presidenten Carles Puigdemont och tre tidigare ministrar i Bryssel, dit de flytt undan Spaniens rättsväsende. Resten av medlemmarna i den tidigare regionregeringen, som avsattes av den spanske presidenten Mariano Rajoy den 28 oktober, har tillbringat en månad i häkte. Ett manifest som undertecknats av tusen jurister kräver att Jordi Cuixart och Jordi Sànchez ska släppas.

De senaste valundersökningarna visar på en svag återgång för självständighetspartierna i jämförelse med det senaste valet, där dessa tillsammans fick egen majoritet i det katalanska parlamentet. Om Junqueras inte släpps ur fängelset innan valet kommer Marta Rovira att bli ERC:s presidentkandidat. Hon kommer att behöva stöd av två eller tre partier för att få ihop en egen majoritet. De andra två självständighetspartierna är Candidatura d’Unitat Popular (CUP), ett parti med antikapitalistisk ideologi, och Junts per Catalunya, som är det mitten-högerparti som tidigare hette Partit Demòcrata Català (PDCat) och leds av Puigdemont. Det som främst återstår att se inför valet är om de tre partierna som förespråkar katalansk självständighet tillsammans kan få ihop till en majoritet i parlamentet, vilket skulle ge dem möjlighet att bilda en ny regionregering och därmed skapa besvär för den spanska presidenten Rajoy.

På andra sidan finns mitten-högerpartiet Ciudadanos som med sin anti-självständighetspolitik har det näst största stödet i opinionsundersökningarna. Partiledaren Inés Arrimadas hoppas att bli vald till regionpresident med hjälp av stöd från socialistpartiet (PSC) och Partido Popular (PP), vilka båda är emot katalansk självständighet och rätten självstyre. Dessa tre partier har stöttat Mariano Rajoys regerings tillämpning av artikel 155 i konstitutionen, som upphävt den politiska autonomi som Katalonien haft sedan slutet av Francos diktatur. Ciudadanos och PSC:s möjligheter till framgångar i valet har ökat i samband med att de delar av Kataloniens befolkning som inte stöder självständighet har börjat tröttna på de senaste månadernas tubulens. PP, å andra sidan, fortsätter att ha ett marginellt stöd i Katalonien.

Mellan dessa block befinner sig vänsterkoalitionen Catalunya En Comú-Podem (CeC) som lanserades av Barcelonas borgmästare Ada Colau, och som nu leds av Xavier Domènech. Frågan om Podemos skulle ingå i denna koalition gav upphov till allvarliga interna konflikter i partiet. Podemos beslutade sig till sist att bli en del av CeC och partiets ledare på nationell nivå, Pablo Iglesias, kommer att delta i valkampanjen. CeC-koalitionen sätter den sociala politiken i centrum för debatten och förespråkar kraftfulla åtgärder vad gäller beskattning, välfärd, fattigdomsbekämpning och miljöskydd. Gällande Kataloniens självständighet föreslår CeC att en majoritet av de katalanska partierna går samman och kräver att den spanska staten tillåter en bindande folkomröstning. Det är dock en utmaning för koalitionen att hitta sin plats i det starkt polariserade politiska klimat som nu råder i Katalonien. Enligt den senaste väljarundersökningen från 5 december beräknas CeC få mindre än 10 procent av rösterna.

Domènechs koalition skulle dock kunna få en nyckelroll när det handlar om att bilda regionregering, då det är troligt att varken självständighetsblocket eller det så kallade “konstitutionsblocket” (Ciudadanos, PP y PSOE) får egen majoritet. CeC har redan slagit fast att de inte stödjer Inés Arrimadas (Cs) som presidentkandidat, och förstahandsvalet för samarbete skulle förmodligen vara en progressiv regeringskoalition tillsammans med ERC och PSC. Samtidigt har socialistpartiets ordförande Miquel Iceta klargjort att han inte ställer sig bakom någon kandidat som förespråkar självständighet.

Det lutar alltså åt att de olika vänsterpartierna tillsammans kommer att utgöra en majoritet i Kataloniens nästa parlament. Partiernas olika positioner gällande självständighetsfrågan kommer dock göra det svårt för dem att bilda en regering, som annars hade kunna införa en ny socialpolitik erbjuda ett alternativ till den rådande åtstramningspolitiken. I Katalonien liksom i resten av Spanien har vänstern svårt att göra sig hörd i en omgivning som är starkt präglad av nationalism. Det verkar inte som att det katalanska valet den 21 december kommer att förbättra situationen i detta avseende.

Pablo Castaño, Barcelona

Översättning: Elin Paulsson.