Efter katastrofresultatet i parlamentsvalet i höstas meddelar nu Martin Schulz, ledare för det socialdemokratiska partiet i Tyskland (SPD), att han lämnar sin post.
Schulz framgång inom SPD har varit snabb men kort. Efter mer än 20 år som EU-parlamentariker blev Schulz en av de mest synliga personerna inom “den stora koalitionen” mellan socialdemokrater och konservativa i Tyskland. Det bidrog till att han 2012 valdes till talman i Europaparlamentet. I denna roll förespråkade han en tillämpning av den tyska åtstramningspolitiken på de krisande länderna i södra Europa.
Schulz avgick 2016 som talman för att leda socialdemokraterna mot Angela Merkel i de tyska parlamentsvalen som skulle hållas i september 2017. Hans politiska program, som i de tidiga opinionsundersökningarna verkade få stort stöd, utlovade motsatsen till vad Schulz tidigare försvarat i Bryssel. Till skillnad från den europabyråkrat som Schulz gjort sig känd som försökte han framställa sig som ett nytt och fräscht alternativ. Han lovade att bryta den så kallade stora koalitionen och bilda en alternativ regering till Merkels kristdemokratiska CDU. Genom investeringar istället för nedskärningar försökte SPD framställa sig som ett trovärdigt alternativ till Merkels politik. Det faktum att SPD har samregerat med högern i åtta år gjorde dock denna nya politiska linje mindre trovärdig.
Trots Schulz löften om statliga satsningar och investeringar gjorde SPD i september sitt sämsta val någonsin. Partiet fick bara 20% av rösterna och förlorade 40 platser i Bundestag. Efter nederlaget gick Schulz ut och deklarerade att socialdemokraterna skulle gå i opposition. Syftet var enligt Schulz att ge SPD ny energi och att samtidigt inte låta det högerextrema AfD (Alternative für Deutschland) axla rollen som det enda oppositionspartiet.
I december gjorde Schulz dock en helomvändning. Han påbörjade en dialog med Merkel och sades vara aktuell för posten som Tysklands utrikesminister. Eftersom denna plötsliga vändning stred mot tidigare löften uppstod ett kraftigt missnöje ibland socialdemokraternas medlemmar. Schulz tvingades dra sig tillbaka. Nu har han alltså valt att avgå som partiledare.
Schulz, som länge varit en central person i den europeiska socialdemokratin, får nu förkroppsliga socialdemokraternas kris. Han lämnar ett delat parti efter sig. SPD inleder den 20 februari en intern omröstning bland partimedlemmarna angående en möjlig koalition med Merkels kristdemokrater. Andrea Nahles, som ersätter Schulz som partiledare, har förklarat att det inte finns ”någon plan B i förhållande till en sådan storkoalition.” Enligt de senaste väljarundersökningarna har SPD i dagsläget inte mer än cirka 16% av rösterna, vilket nästan är i nivå med främlingsfientliga AfD.
Utvecklingen i Tyskland är en fortsättning på den pågående socialdemokratiska kollapsen i Europa, som vi även sett i Frankrike, Nederländerna, Grekland och Österrike. Väljarundersökningar tyder på lika dåliga resultat för Matteo Renzis parti i Italien.
Den europeiska socialdemokratins oförmåga att erbjuda en social och ekonomisk politik som skiljer sig från högerns – i synnerhet efter finanskrisen 2008 – har fått tydliga konsekvenser för väljarstödet. Från Norden ända ner till Sydeuropa tappar socialdemokraterna mark. De enda socialdemokratiska partier i Europa som visar på uppåtgående siffror är det portugisiska och det brittiska – partier som antagit program som kraftigt motsätter sig den nyliberala åtstramningspolitiken.
Relaterade artiklar
Regeringens nyårspresent till de 345 000 rikaste
31 december 2019
Så blir det nya Sverige
22 januari 2019