Inför höstens riksdagsval utlovar Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet krafttag mot vad de kallar för ”bidragsberoende”. Enligt Moderaternas partiledare Ulf Kristersson vill hans hans parti sätta ”välfärd före bidrag”. Men detta gäller inte alla typer av bidrag. För samtidigt som de borgerliga partierna vill villkora och begränsa samhällets stöd till sjukskrivna och arbetslösa, vill samma partier satsa miljarder på RUT.
RUT, en förkortning för ”rengöring, underhåll och tvätt”, är en statlig subvention som innebär att hälften av kostnaderna för så kallade ”hushållsnära tjänster” bekostas av samhället genom skatterabatter. Med ”hushållsnära tjänster” avses olika betaltjänster som utförs i eller omkring den privata bostaden, till exempel barnpassning, tvätt, städning och personlig omsorg.
Sedan RUT-avdraget infördes av Alliansregeringen år 2007 har bidraget blivit en allt större börda för de svenska skattebetalarna. 2010 spräcktes miljardvallen och sedan 2014 har subventionerna legat på över 3 miljarder kronor varje år. Enligt Skatteverkets statistik stiger kostnaderna i snabb takt. Förra året kostade RUT-avdragen mer än 4,6 miljarder kronor.
RUT utnyttjas främst av höginkomsttagare i förmögna områden. Statistik från 2018 visar att människor i Sveriges rikaste kommuner, som Danderyd och Täby, Vellinge och Lomma, gör betydligt större RUT-avdrag än de som bor i fattiga kommuner som Åsele, Dorotea och Pajala. I Sveriges rikaste kommun Danderyd – där 36,6% av invånarna räknas som rika och där Moderaterna är största parti med 49,98 % av rösterna i senaste valet – får invånarna ett genomsnittligt RUT-avdrag på 2 268 kronor. Samtidigt går i snitt 45 kronor per år och invånare till Åsele – där enbart 1,9% av invånarna räknas som rika och där Socialdemokraterna är största parti med 44,8 % av rösterna.
Mönstret är detsamma och förstärks dessutom för varje år: invånarna i rika storstadskommuner plockar ut betydligt större summor än de som bor i fattiga förorter eller glesbygdskommuner. Detta är ingen slump utan beror på utformningen av RUT. Bidragstagaren måste ha en tillräckligt hög inkomst för att kunna maxa skatterabatten om 25 000 kronor, och därtill pengar över för att betala resterande kostnad själv.
I folkmun har RUT länge kallats för ”pigavdraget”. Enligt Ida Björklund, analytiker på Skatteverket, går RUT-bidraget främst till städning. Som Konkret uppmärksammade tidigare i år har RUT-bidraget förstärkt en ojämlik arbetsdelning, med fattiga kvinnor som städar och tar hand om rika människors hem och barn. Systemet påminner alltså om förr i tiden, med den avgörande skillnaden att rika människor inte själva betalar sina pigor – skattebetalarna står för halva kostnaden. RUT innebär på så sätt ett slags omvänd fördelningspolitik: gemensamma skattepengar används för att öka ojämlikheten, istället för att minska den.
Inte heller har RUT-bidraget skapat bättre arbetsvillkor. Enligt en granskning genomförd av Dagens Nyheter tidigare i somras anlitas städföretag utan kollektivavtal genom RUT-bidraget. Många av dessa företag ljuger om de anställdas löner. En del av de anställda som jobbar för städföretagen lever utan papper och utnyttjas för låga löner. En rapport från Skatteverket slår fast att papperslösa arbetare inom RUT-branscherna ibland jobbar för 20 kronor i timmen.
Trots de stora problemen som RUT-bidraget bidragit till vill inte riksdagens politiker göra något åt saken. Tvärtom. Den nuvarande regeringen har under sin mandatperiod utökat RUT till att även innefatta reparationer av olika vitvaror. Inför valet i höst har Centerpartiet lobbat för utökad RUT och Moderaterna går till val på att tredubbla RUT-bidraget. Allianspartierna uttalade sig förra året om att höja bidragstaket för RUT till 70 000 kronor per person och år. Sverigedemokraterna, vars ekonomiska politik nästan alltid sammanfaller med de borgerliga partiernas, vill också utöka RUT-bidragen.
Relaterade artiklar
