≡

”Gula västarna och jag” – Pamela Anderson

6 december 2018 - Uppdaterad 6 december 2018, 11:42

Den kända skådespelaren Pamela Anderson har på sociala medier tagit ställning för Gula västarnas uppror mot den franska eliten. Konkret publicerar nu hennes senaste inlägg.

Det glädjer mig att media har uppmärksammat min korta Twitterkommentar om situationen i Frankrike, mitt adoptivland, som har upplevt en rad massdemonstrationer under de senaste veckorna.

Några följare har anklagat mig för att “ge stöd åt” upploppen och våldet och att jag inte förstår problemet. Det är en väldigt partisk anklagelse. På vilket sätt? Låt se! Varför sker dessa just demonstrationer nu?

Istället för att låta mig hypnotiseras av de brännande bilderna ville jag på Twitter ställa mig frågan var dessa demonstrationer egentligen kommer ifrån.

“Gula västar” (“Gilets jaunes”, som fått sitt namn efter västar för trafiksäkerhet) är en folklig massrörelse mot det rådande etablissemanget. Det är en revolt som har jäst i flera års tid. Vanliga människors uppror mot det nuvarande politiska systemet som – i likhet med många andra västerländska länder – är i maskopi med eliten och föraktar sina egna medborgare.

Demonstrationerna inleddes när president Macron meddelade att kol- och luftföroreningsskatten skulle höjas. Nästa ökning ska äga rum i januari. Syftet är att öka statens inkomster och även få människor att använda andra färdmedel än dieselbilar. Macron vill att dieselbilar ska vara förbjudna år 2040.

Men den franska staten uppmuntrade under många år människor att köpa dieselbilar år. 2016 drevs exempelvis 62% av alla bilar och 95% av alla mindre lastbilar och skåpbilar på diesel. Det är inte att undra på att många människor känner sig fullständigt svikna av den nya politiska linjen.

För president Macron och hans ministrar är det säkert ingen större grej att köpa en ny bil. Men för många som redan har det väldigt svårt ekonomiskt går det inte alls. Många fattiga kommer inte kunna åka till jobbet, särskilt inte om det inte finns en fungerande och pålitlig kollektivtrafik. Många äldre kommer inte kunna åka till affären eller vårdcentralen.

En stor del av media betraktar de Gula västarnas demonstranter som brottslingar som orsakar förstörelse.

Jag ser de förstörande krafterna på den andra sidan.

Och våldet?

Jag är en hängiven pacifist. Jag avskyr våld. Men jag vet också att när demonstrationer slutar våldsamt är det allt som oftast staten som har misslyckats och staten som bär skulden. Det är staten som har misslyckats med att lyssna på folk. Detta är den position som många internationella människorättsorganisationers, exemeplvis Amnesty International, representerar.

Dessutom påstår de som kritiserar “våldsamma uppror” att det nuvarande kapitalistiska systemet är “icke-våldsamt”. Våld är en del av det moderna samhället, och tar sig många uttryck/finns i många former.

Den amerikanske antropologen Philippe Bourgois identifierar exempelvis fyra sorters våld.

— Politiskt våld utövas i en stats eller ideologis namn.

— Strukturellt våld handlar om samhällets politiska och ekonomiska ordning, genom vilken ojämlikhet och exploatering institutionaliseras  inklusive exploateringen av “billig arbetskraft” och naturresurser i utvecklingsländer.

Symboliskt våld är när de förtryckta och maktlösa internaliserar sina förödmjukelser och sin ojämlikhet.

— Och slutligen, vardagligt våld är det “vanliga” livets våld, som brottslighet eller våld i nära relationer. Det här våldet har oftast nära kopplingar till det strukturella våldet (till exempel kan brottslighet kopplas ihop med fattigdom) eller till ett symboliskt våld (våld i nära relationer kan kopplas till ojämlikhet mellan könen).

Vad är då våldet från dessa människor och de brända lyxbilarna i jämförelse med den franska och globala elitens strukturella våld?

När några demonstranter förstör bilar och sätter eld på butiker attackerar de symboliskt den privata egendomen som ligger till grund för kapitalismen. När de attackerar poliser förkastar de och utmanar på ett symboliskt sätt statens förtryckande makter, makter som först och främst skyddar kapitalet.

Moraliserandet över brända bilar och bankers krossade rutor siktar fel. Allt som händer nu måste betraktas utifrån den rådande samhällsordningen. En samhällsordning där de mäktigas makt och de maktlösas maktlöshet upprätthålls. En samhällsordning där endast några vinner och många förlorar.

Och klimatförändringarna?

En del kanske tycker att Gula västarna kämpar mot en bra politik som syftar till att minska koldioxidutsläppen.

Men låt oss inte glömma att det är de rikaste 10% på jorden som ansvarar för nästan 50% av alla utsläpp.

Dessutom är den påstådda kampen mot klimatförändringar ofta en väldigt lönsam bransch som fungerar som ett sätt att få igenom vissa projekt som inte annars skulle vara genomförbara på grund av deras höga kostnad. Dessa projekt genomdrivs ofta på inte särskilt genomskinliga sätt.

Jag tror inte att Gula västarna står bakom en politik som skulle orsaka klimatförändringar. De är emot det politiska system och den politik som har tjänat de rika betydligt mer än de fattiga.

Och vad händer sen?

Den verkliga frågan är om dagens demonstrationer kan leda till någonting konstruktivt. Vad händer imorgon? Kan progressiva i Frankrike och resten av världen finna lösningar för att skapa jämlika och jämlikhetsdrivna samhällen?

Gula västarna efterfrågar en ny ordning för samhällelig rättvisa, för rätten att leva ett värdigt liv utifrån rättvisa löner och ett rättvist skattesystem. Den enda lösningen består i att skapa ett sånt system. Ett system som kan respektera det gemensamma: som kan omfördela rikedomarna till folkets och nationens nytta. Eftersom folket hittills har uteslutits från omfördelningen av rikedomarna och lämnats utfattiga.

Det kommer mer. Håll utkik här!

Love

Pamela

Texten är översatt av Konkrets redaktion och finns att läsa i original på Pamela Andersons blogg.