≡

Ungerns ockuperade medier – en handbok för auktoritära krafter

8 januari 2019

I Ungern har nästan alla medier hamnat i Viktor Orbáns grepp och blivit propagandaorgan, bland annat genom en stiftelse som i slutet av förra året övertog ägandet av 500 mediebolag. Det ungerska medielandskapet är en varning till andra länder där demokratin hotas av högerradikaler.

Under december har tiotusentals ungrare samlats i stora gatuprotester mot Ungerns premiärminister Viktor Orbán, protester som med rätta fått omfattande internationell uppmärksamhet. Protesterna har varit mer intensiva och våldsamma än på åratal. Ungersk polis har använt rikligt med tårgas och gjort dussintals arresteringar. Den tändande gnistan är en ny lag som Orbán och hans parti drivit igenom. Lagen som har tillkommit efter påtryckningar från ledande multinationella företag höjer gränsen för övertidsarbete som kan begäras av anställda till 400 timmar per år. Det blir också lagligt för företag att betala arbetarna först upp till tre år efter det utförda arbetet. Kritikerna talar om Orbáns ”slaverilag”.

Men protesterna har ganska snabbt kommit att handla om den mycket större problembilden kring Orbán. Ända sedan han kom till makten 2010 har Ungern utvecklats i en auktoritär riktning. Orbáns regering har systematiskt attackerat olika maktdelningsinstitutioner, rättsväsendet, civilsamhället och de fria medierna, för att ta kontrollen över allihop och garantera ett långsiktigt maktinnehav.

I en uppmärksammad aktion som jag själv bevittnade den 16 december, tog sig oppositionella parlamentsledamöter från både de gröna, liberalerna, socialdemokraterna och radikalhögern sig in i den ungerska statstelevisionens byggnad i Budapest. Där krävde man att få läsa upp fem demokratikrav i en Tv-sändning. Detta förvägrades dem och flera parlamentsledamöterna blev istället misshandlade och utkastade av vakter. Framför Tv-huset anordnades stora demonstrationer två dagar i rad.

Aktionen mot statstelevisionen var både unik i sin breda politiska uppslutning, samt mycket symbolisk – ett av de fem demokratikraven handlade om att åter få fria medier i Ungern.

Orbán är inte bara auktoritär, utan också en pionjär när det kommer till att ockupera medierna för att göra dessa till verktyg som tjänar hans intressen. Redan kort efter sitt makttillträde tog han kontrollen över public service-medierna, som sedan dess går i hans politiska ledband och nekar oppositionella politiker tillräckligt utrymme.

Under de senaste åren har Orbán även tagit kontroll över nästan samtliga kommersiella nyhetsmedier i landet, genom att affärsmän med band till regeringspartiet har köpt upp dem. Sedan 2015 har nära 500 tidningar, Tv-kanaler, radiostationer och webbportaler köpts upp, fått sina redaktioner ersatta med lojalt folk, varpå de förvandlats till regeringens lydiga propagandaorgan. Alla dessa ockuperade medier sprider Orbáns hat- och skrämselkampanjer, exempelvis konspirationsteorin om en förestående islamisk invasion av Europa, som organiseras av den ungersk-amerikanske filantropen George Soros. Samtidigt kan de helt undvika att berätta om riktiga, viktiga nyheter – till exempel om decemberprotesterna. Mitt under parlamentsledamöternas dramatiska aktion i Tv-huset rapporterade samma ungerska statstelevision om fördelarna med att exportera duvkött.

Idag kvarstår ytterst få medier som kan sägas vara helt oberoende och fria att kritisera regeringen. I april försvann både den sista fria, rikstäckande dagstidningen och den sista fria, rikstäckande radiostationen. Än så länge är landets största Tv-kanal RTL Klub utländskt ägd och oberoende, men i övrigt har en handfull webbportaler blivit de viktigaste forumen för kritisk nyhetsrapportering.

I slutet av november i år ”donerades” nära 500 av de regeringsockuperade kommersiella medierna till den gigantiska Centraleuropeiska Press- och Mediestiftelsen (CEPMF), som leds av en styrelse vars tre ledamöter alla har band till Orbáns regeringsparti Fidesz. Styrelsen har gett den Orbánlojale magnaten Gábor Liszkay i uppdrag att leda arbetet med stiftelsens alla medier.

Några dagar innan julafton tog jag ett tåg från Budapest ner till det lilla samhället Balatonföldvár, som ligger precis vid den stora Balatonsjön, dit många turister och ungrare kommer under de varmare månaderna. Här är det både dyrt och exklusivt att ha ett sommarhus. Mitt i samhället sökte jag upp ett påkostat, ljusbrunt envåningshus, som hade ett garage och en tjusig stenfasad.

Märkligt nog är sommarhuset enligt officiella uppgifter huvudkontor för den idag största regeringsstyrda mediestiftelsen i hela EU.

Det är Gábor Liszkay som äger sommarhuset i Balatonföldvár, vars adress CEPMF är registrerad på. Stiftelsen bildades så sent som i augusti 2018 och har fortfarande bara en amatörmässig webbsida. Trots det är den officiella bilden ännu att alla mediaägarna av ”patriotiska skäl” och ”helt gratis” gav bort sina mångmiljonindustrier till CEPMF.

Kritiker låter sig inte luras av dessa fabler. CEPMF är en illa konstruerad fasad som inte lyckas dölja att det är Orbán själv som idag kontrollerar det ungerska medielandskapet. Att denna gigantiska stiftelse dessutom är skriven på ett sommarhus som ägs av en lejd anhängare exemplifierar ännu en gång hur den politiska makten, och även medierna, har koncentrerats i händerna på en liten, lojal samhällselit runt premiärministern.

Kanske kommer de förra ägarna ändå att betalas under bordet, som tack för att de köpt upp och förvaltat alla medier. Men det kommer att bli svårt att gräva fram bevis för det och för andra exempel på maktmissbruk kring ockupationen av medierna, eftersom Orbánregeringen fattat beslut om att CEPMF inte skall utredas för eventuellt brott mot Ungerns konkurrenslagar. Eftersom det heter att mediestiftelsen är av ”nationellt intresse”.

Reportrar utan Gränser har uttryckt en ”extrem oro” över den nya, regeringsstyrda mediestiftelsen i Ungern, som man säger saknar motsvarighet i resten av EU. Enligt organisationen har ”en sammanslagning av så många mediebolag som stödjer ett enda parti inte synts till i Ungern sedan kommunistregimen föll”.

Orbán använder medierna för att sprida sin nationalistiska, socialkonservativa och främlingsfientliga retorik. Han hyllar också sin egen regering, demoniserar sina motståndare, skapar rädsla och hat över ”utländska hot”, hjärntvättar medborgare och garanterar att tillräckligt många fortsätter rösta på regeringspartiet. Orbán vann ännu en jordskredsseger i valet i april.

Orbáns radikala retorik och auktoritära styre har i åratal framstått som en handbok för högerradikaler, över hur man smidigt demonterar den liberala demokratin. Hans ekonomiska kontroll av de ungerska medierna och förvandlingen av dem till maktverktyg har nu också visat att det ännu går att använda traditionella medier till att fånga människor i en propagandabubbla, trots en fortsatt fri närvaro av Internet. Det här framstår som ännu en användbar strategi, för att både tysta medial kritik, samt för att sprida de egna världsuppfattningarna.

Steget dit går genom att högerradikaler knyter starkare band med pengastarka och ideologiskt närstående figurer i näringslivet, vilket förstås redan sker i flera länder. Även i ett land som Sverige. Jämte de hotbilder som så kallade ”alternativmediers” framväxt och spridningen av fake news utgör mot demokratin, är det här ännu en hotbild som demokratiska krafter måste ta på allvar.

– Joakim Medin, Budapest

——

Gillar du Konkret? Bli en Patreon eller Swisha 076-5859579, E. Persson!