Analys av Örjan Appelqvist, docent i ekonomisk historia
Under ett torgmöte i Venezuelas huvudstad Caracas den 23 januari utropade oppositionspolitikern Juan Guaidó sig själv till landets president. Inom bara några minuter twittrade USA:s president Donald Trump att USA erkände Guaidó som Venezuelas president. Ett antal av USA:s allierade följde strax efter. Kort därefter utfärdade en grupp europeiska utrikesministrar ett ultimatum till Venezuelas sittande president Nicolas Maduro: om han inte gick med på att utlysa nyval inom åtta dagar skulle man vidta åtgärder.
Den 2 februari förklarade sig Maduro villig att återuppta dialogen med oppositionen och tidigarelägga parlamentsvalet. Men nu dög det inte längre. Istället förklarade Sveriges utrikesminister Margot Wallström jämte sju andra EU-länder att Juan Guaidó skulle betraktas som Venezuelas interimspresident (tillfällige president) fram tills nästa presidentval.
Sveriges utrikesminister Margot Wallström ogilitigförklarade därmed det val som hållits i maj 2018. De valde därmed att helt bortse från det brev som fyra renommerade brittiska valobservatörer nyligen skickat till Fredericia Mogherini, EU:s talesperson i utrikespolitiska frågor. Av brevet framgår att det venezolanska presidentvalet 2018 skett helt korrekt.
Att utrikesministrarna och EU:s Mogherini på detta sätt bortser från gruppens argument är i sig mycket oroväckande. För var och en som närmare satt sig in i frågan är det direkt upprörande. Finns det överhuvudtaget någon författningsmässig grund för Guaidós pretentioner till legitimitet? Nja, han åberopar en artikel enligt vilken talmannen i nationalförsamligen – om landets president är oförmögen av utöva sitt ämbete ‐ kan förordnas att träda i presidentens ställe tills nytt val genomförts (artikel 233). MEN: det är endast högsta domstolen i Venezuela som kan besluta att presidenten är oförmögen att utöva sitt ämbete (artikel 234). Detta har domstolen inte gjort. Redan utan att ta ställning till rådande konflikt mellan 2015 års nationalförsamling och övriga konstitutionella institutioner i Venezuela kan vi alltså konstatera att Guaidós självutnämning saknar stöd i den venezolanska författningen. Så hur var det då med presidentvalet förra året – gick det rätt till eller inte?
Valproceduren byggde på en hög grad av öppenhet i förberedelserna. Valkommissionen hade inför fjolårets presidentval inbjudit alla deltagande partier till 14 sammankomster då allt genomgicks: upprättandet av röstlängder, genomgången av tekniska apparatur, väljaridentifiering, utseende av valförrättare och observatörer. Alla deltagande partier erbjöds att anmäla inhemska och internationella observatörer. I samband med presidentvalet i maj förra året deltog 2000 internationella observatörer, bland annat officiella representanter från regionala organisationer och stater i Karibien. Observatörsgruppen var enig i godkännandet av det sätt på vilket valet genomfördes. Det framgår av det ovan citerade brevet till Mogherini. Det skedde också på exakt samma sätt som vid parlamentsvalet 2015, som oppositionspartierna vann. Är det bara när det blir “fel” resultat som valproceduren är otillförlitlig?
Trots att delar av oppositionen uppmanade till bojkott var valdeltagandet drygt 46%, alltså betydligt högre än i de flesta länder i regionen, USA inbegripet. Maduro fick 67,8 % av rösterna, oppositionens kandidat Henri Falcon fick 21% och den oberoende kandidaten Javier Bertucci fick 11%. Det förtjänar att påpekas att den andel av samtliga röstberättigade som röstade på Maduro i detta val (30,7%) är betydligt högre än den andel av samtliga röstberättigade som röstade på Trump i USA, Bolsonaro i Brasilien eller Macri i Argentina. Är de alla att betrakta som illegitima presidenter?
Att Sverige nu tillsammans med andra USA‐allierade ställer kravet att presidentvalet ska ogilitigförklaras är en örfil riktad mot Zapatero, Trujillo och alla andra som försökt finna en samlande utväg, byggd på respekt för demokratisk öppenhet och folkrätt. Istället har hans partifränder i (författningsstridiga) nationalförsamlingen den 5 februari skyndat sig att stifta en ny lag, Statuto de Transicion Democratico, enligt vilken interimspresidenten kan uppskjuta presidentvalet ett helt år under hänvisning till “tekniska problem”. Guaidó skulle alltså få ett år på sig att regera med diktatoriska fullmakter!
Det finns mycket man kan kritisera när det gäller det sätt som Maduro har hanterat den ekonomiska kris landet hamnat i, men det gäller inte regeringens hållning till de demokratiska spelreglerna. Den har varit föredömlig av en uppenbar orsak: valfusk och kupper initierade av USA:s utrikesdepartement eller säkerhetspolis har varit en regel snarare än undantag i denna region så hårt pressad under USA:s hårdhänta stövel. Kommer ni ihåg kuppen mot Honduras president Zelaya 2016? Visste ni att hundratals aktivister avrättats efter de protester som organiserades mot valfusket som installerade ännu en USA-vasall i landet 2017?
Nästa steg i den pågående statskuppen är att regissera humanitära hjälpsändningar. Trump-administrationen som genom sina sanktioner orsakat en humanitär kris bland annat genom att blockera import av livsnödvändiga mediciner förklarar plötsligt att de är oroliga över venezolanernas hälsa. De har snabbt anslagit 20 miljoner dollar till hjälpsändningar som ställts till “interimspresidentens “ förfogande. Hjälpen skulle enligt Trump-administrationen handhas av Röda Korset. Röda Korset svarade att hjälpen i så fall skulle passera via landets officiella myndigheter. Men så långt räckte inte Trumps ömsinthet. Vi lär därför snart få se känslomässiga reportage om hur hjälpsändningar blockeras vid gränsen. Det är nämligen meningen att de ska bli blockerade.
Hur det hela kommer att avlöpa är mycket svårt att säga. Kommer folkets lidande till slut att utlösa ett inre sönderfall och våldshandlingar? Eller kommer andra delar av oppositionen att ta emot Maduros utsträckta hand och gemensamt arbeta för att genomföra ett nyval senare i år? En sak är dock säker: den överväldigande delen av FN:s medlemmar har fått sig en läxa. De har sett hur totalt hänsynslöst USA förtrampat alla rimliga regler för folkrätt och internationella ekonomiska avtal. De har också sett hur villigt inte bara USA:s vasaller i Sydamerika utan också i Västeuropa anpassat sig till Trumps maktspråk.
Sveriges enda bidrag har hittills varit att bidra till förtalet av Venezuelas valmyndigheter.
– Örjan Appelqvist
————
Gillar du Konkret? Bli en Patreon eller Swisha 076-5859579 (E. Persson).
Relaterade artiklar
USA:s miljardärer betalar lägre skatt än vanliga löntagare
21 november 2019
